Kannada -författaren Jayant Kaikini tilldelade DSC -priset för 'No Presents Please'

Kaikinis bok var den mörka hästen i en kraftfull lista, som inkluderade pakistansk-brittiska författaren Kamila Shamsie's Home Fire, den pakistanska författarens Mohsin Hamid: Exit West, Neel Mukherjee's A State of Freedom, Sujit Saraf's Harilal & Sons och Manu Josephs Miss Laila Armed Och farligt.

Kaikini är en av en ny gröda av Kannada -författare för att gå bort från äldre bekymmer social realism och landsbygdsliv.

Kannada-författaren Jayant Kaikini vann på fredagen DSC-priset för sydasiatisk litteratur 2019 för No Presents Please (HarperCollins), en samling av hans berättelser från Mumbai som erbjuder en finkornig, grundläggande bild av förmodligen Indiens största metropol. Berättelserna översattes av Tejaswini Niranjana, som delade priset och den generösa plånboken på 25 000 USD. Priset tillkännagavs vid Tata Steel Kolkata Literary Meet.

Kaikinis bok var den mörka hästen i en kraftfull lista, som inkluderade pakistansk-brittiska författaren Kamila Shamsie's Home Fire, den pakistanska författarens Mohsin Hamid: Exit West, Neel Mukherjee's A State of Freedom, Sujit Saraf's Harilal & Sons och Manu Josephs Miss Laila Armed Och farligt.

Detta är fantastiskt och uppmuntrande eftersom det erkänner en översättning och novellen som en genre. Vanligtvis är mest hyllning reserverad för den stora boken, den stora romanen. Jag är mycket glad över att juryn har beslutat att erkänna Tejaswini lika, sa Kaikini, som i sitt acceptanstal sade att han ogillade att kalla ett litterärt pris för en ras eftersom alla författare var med i det tillsammans.

Kaikinis bok 'No Presents Please' var den mörka hästen i en kraftfull lista.

Detta är det andra stora litterära priset, efter JCB -litteraturpriset (vunnet av Malayalamförfattaren Benyamins Jasmine Days), som nyligen har tilldelats en översättning. I sitt tillkännagivande sa juryn att den var djupt imponerad av författarens tysta röst genom vilken han presenterade livsvignetter i Mumbai och gjorde staden till huvudpersonen i ett sammanhängande berättande. Mumbai som kom över genom Kaikinis penna var vanliga människors stad. Det är en vy från marginalerna och desto mer gripande på grund av det. Det är första gången som denna utmärkelse ges till ett översatt verk.

Kaikini är en av en ny gröda av Kannada -författare för att gå bort från äldre bekymmer social realism och landsbygdsliv. Han bodde i Mumbai i 24 år från 1976. Berättelserna i No Presents Please skrevs inte som Mumbai -berättelser, och det var Niranjana som valde det objektivet när han valde dem.

Jag älskade särskilt hans Bombay -berättelser. Det har funnits andra Kannada -författare som har skrivit om staden men de tittar på det genom moralfilosofins lins. Med Jayant försökte han fånga en känsla av Bombay och vad det möjliggör, sa Niranjana. Hon tilldelade sitt pris till översättare runt om i världen. Jag har översatt i 40 år nu, men det här är nytt. Det har att göra med publiceringsmaskinen. Du kan bara knacka på så många indiska författare, som börjar låta likadant, sa hon.

Kaikini sa att han hoppades att utmärkelsen ledde till fler översättningar av hans verk. Jag har skrivit historier i flera år. Även i Kannada är det svårt för noveller att stöta på flera upplagor - vilket den hade. Så det vore bra att hitta fler läsare.