Tankar: Dr Nareshs första samling av hindi -ghazaler Pipasait Mann

I denna samling uttrycker Naresh inte bara inveckligheterna hos individernas sinnen och hjärtan, utan också samhället och nedgången i fina mänskliga värden.

Dr Naresh

Aap ko neta badal kar kya mila, Lokhit ka ik naya wada mila. (Vad uppnådde du genom att byta ledarskap? Bara ett nytt löfte om social välfärd)

I mer än fem decennier har poesi varit Dr Nareshs uttrycksmedium. Poeten väljer genren ghazal för att kommunicera med läsarna om livets många aspekter och den tid vi lever i. Naresh, en berömd gazalförfattare på urdu, har samtidigt komponerat ghazaler på hindi. Hans första samling hindi -ghazaler, Pipasait Mann, släpptes i veckan.

Ghazal, förklarar den tidigare professorn i modern litteratur vid Panjab University, är en genre av poesi som lånats av urdupoeter från persiska. Det blev så populärt i Indien att även idag är många miljoner läsare och lyssnare ivriga fans. Från urdu gjorde det inträde på andra indiska språk, särskilt hindi. Naresh, som har författat 72 böcker på urdu, hindi, punjabi och engelska, anses allmänt vara den första forskaren i hindi ghazal, vars bok Ghazal: Shilpa aur Sanrachna, blev allmänt läst och hyllad i början av 90 -talet. Han skrev en annan bok, Hindi Ghazal: Dasha aur Disha, 2004, där han utvärderade ghazalskrivande på hindi. På två rader måste du dela din fullständiga tanke, det också i fullständig kontinuitet och det är en utmaning. Mänskliga känslor är grunden för mina ghazaler och jag känner att både uppskattning och läsekrets för poesi har ökat med åren, med internet som spelar en stor roll, säger poeten, som har fått många utmärkelser, inklusive National Award för sin bok, Chintan Aur Mulyankan.

I denna samling uttrycker Naresh inte bara inveckligheterna hos individernas sinnen och hjärtan, utan också samhället och nedgången i fina mänskliga värden. Jag håller ögonen och öronen öppna och visar genom min poesi människor en annan kurs. Som poet måste du vara medveten om att inte predika, men på ett subtilt sätt göra människor medvetna om sina liv och tankar, säger han.

I samlingen kritiserar han de kommunala splittringarna i samhället. Om min poesi kan bidra till samhället även på ett litet sätt, kommer jag att känna att mina år av arbete har varit värt det, säger Naresh och tillägger: 'Goonj na'aron ki batati hai ki log, Ab khadag ka komallenge shabd se. (Eko av slagord indikerar att framåt kommer människor att använda ord som svärd)