Vem är det där över staketet?

Den här romanen om en ung gujarati-muslimsk kvinna är ett samtida porträtt av såväl fördomar som hopp.

Den symboliska omslagsdesignen förtjänar uppskattning. Sett genom burkan är bara ett par ögon - oroliga, försiktiga och går framåt med självförtroende.

AV S. D. Desai

Titel: Staket
Författare: Ila Arab Mehta
Översatt från Gujarati av Rita Kothari
Förläggare: Zubaan
Sidor: 200
Pris: 350 kr

Förslagets kraft och en ekonomi med ord, en empatisk skildring av en modig huvudperson, ett insiktsfullt uttalande av islam och berättelsens spända struktur gör att läsaren önskar att han/hon kunde läsa klart Fence, Rita Kotharis engelska översättning av Ila Arab Mehtas Gujarati-roman Vaad (2011) i ett sammanträde.

vilka typer av djur lever i den tropiska regnskogen

Fateema Lokhandwala är en ung flicka som växer upp i en fiktiv by, någonstans i Saurashtra. Med övertygelse och exceptionell uthållighet hoppar Fateema över det vaad eller staket som samhället hon lever i har byggt upp - av fattigdom, kön, religion och analfabetism. Författaren anger inte uttryckligen om detta är en upploppsroman efter 2002, men dess porträtt är ett samhälle delat efter gemensamma linjer.

Fateema föregriper Malala i hennes starka tro på utbildning, vilket hon visar sig genom att sätta upp ett mål för sig själv och uppnå det i tysthet. Hennes pappa är en skrotförsäljare och hennes mamma samlar kogödsel. Men trots sina ansträngda omständigheter har Fateema beslutsamheten att förverkliga sin vision om att bli en upplyst individ, trots att hon är rotad i den familj och jord hon har vuxit upp i. Som individ förstår hon insiktsfullt alla religioner men skulle vilja vara det. en människa fri från alla träldomar på Allahs jord.

vit blomma med rosa ränder

Hon fortsätter att slå sönder många staket genom att hitta ett jobb i storstaden. Hon undertecknar ett avtal om att köpa en lägenhet när hon inser att mellan de två lägenhetskvarteren – den ena för hinduer, den andra för muslimer – kan byggherren behjälpligt få en mur byggd (Varför inte en trädgård där? undrar hon.) Fateema mycket motvilligt tycks göra kompromissen om hennes väns lockande, Ta huset. Att leva tillsammans kommer att få ner fördomar, okunnighet och förakt och, naturligtvis, staketet. Med tanke på hennes övertygelse och inställning till alla religioner låter det inte som ett ouppnåeligt mål. Verkligheten i Gujarat och på andra håll är dock sådan att det inte verkar möjligt inom överskådlig framtid.

Konst hjälper till att klippa, om än långsamt, invanda fördomar, misstro och okänslighet. Romanförfattarens och översättarens övertygelse återspeglas i det mjukt flödande språket. Motsatsen till Fateema är hennes bror Kareem, som blir terrorist utan någon uppenbar anledning förutom exponering och hjärntvätt.

Hans berättelse fortsätter dock att stärka hennes tro på vidya. På toppen av berget Girnar, påminnande om synen av den jungfruliga jorden som ett frodigt grönt hav och andas in dess doft, kände hon sig strödd över landskapet, delar av henne spridda men också sammanhängande i en ny form, formen av Fateema. Hon inser som arvtagare till detta multireligiösa arv att läran i Koranen och andra religiösa traditioner, inklusive den vediska, är ett i att säga: Låt det inte förekomma våld...

En skådespelare gör parakaaya-pravesh (kommer in i en annan varelse) för att vara en karaktär. En kreativ författare skisserar en karaktär och låter sig sedan glida in i hans liv med brahmaanand-sahodara, det estetiska nöjet som liknar andlig lycka. Ila Mehtas stil har underströmmen av det nöjet. Uppmuntrande, för Gujarati är litteraturen i stort sett obekymrad över det trauma som det muslimska samfundet utsätts för. Hindulärare från Gujarati som stöder Fateema i hennes kamp ger verkligen en frisk fläkt.

Kotharis engelska översättning, trots smärre handikapp orsakade av accepterade tryckkonventioner och några tryckfel läser som ett originalverk. Med den sociala oro hon delar med romanförfattaren, antar hennes författarskap ett lätt flöde och en ton som är sann. Det är intressant att observera hur hon överför originalets vardagssmak till översättningen, ibland behåller källspråkets ord.

Den symboliska omslagsdesignen förtjänar uppskattning. Sett genom burkan är bara ett par ögon - oroliga, försiktiga och går framåt med självförtroende.

SD Desai är en författare baserad i Ahmedabad

höga tunna träd för avskildhet