Indian Women: Contemporary Essays bokrecension — The Mountains They Move

En antologi med essäer kartlägger kvinnors frigörelserörelse i Indien och de utmaningar som den sannolikt kommer att möta under de kommande åren

Boken fångar muslimska och dalitiska kvinnors kamp

För att förstå och uppskatta var indiska kvinnor står idag när det gäller hälsa, social, utbildning, juridisk och politisk status, är denna samling essäer av akademiker, aktivister och journalister ovärderlig. Det är en tung skrift, som tittar på kvinnors utveckling inom ramen för regeringens politik, arbetslagar och, naturligtvis, från ett historiskt perspektiv.

Boken fångar muslimska kvinnors, daliternas och arbetarklassens kamp och tillväxt. Författarna, Romila Thapar, Indira Jaising, Shyamala Pappu, Vimla Ramachandran, Neerja Chowdhury, Jayati Ghosh, Syeda Hameed, Nidhi Sadana Sabharwal, Renana Jhabvala, Betwa Sharma, Niharika Netkerur, Simrit Chhabra, Pavika Karrakar, Aman, Aman. Swaminathan, är framstående forskare i de ämnen som skrivits. Det sista kapitlet är en statistisk profil av kvinnor och det har skrivits av två framstående byråkrater, AR Nanda och OP Sharma. Båda hade arbetat med Census Commission of India.

Detta är den andra volymen av essäer om kvinnor, den första gavs ut av ministeriet för information och radio 1975, ungefär när rapporten Mot jämställdhet gavs ut av Phulrenu Guha och Veena Mazumdar. Redaktörerna för den nya volymen, Devaki Jain och CP Sujaya, som båda har bidragit till kvinnorörelsen, påpekar att hur pro-kvinnovänlig och välmenande regeringspolitik än är, även om det har skett framsteg för många, är framgången fortfarande svårfångad för alla kvinnor.

Men trots de fortsatta utmaningarna för kvinnors tillväxt och egenmakt, har erkännandet av jämställdhet mellan könen på 1970-talet av staten gett kvinnor förtroende att göra anspråk på nya utrymmen. Det finns många typer av förtryck som kvinnor fortfarande möter över klass och kast, och patriarkatet är fortfarande en stor stötesten. På den positiva sidan säger de att organiserade röster och färsk kunskap gör intåg i nationella och lokala debatter.

Även om alla uppsatser är insiktsfulla, gjorde de av J Devika om kvinnor i nutida Kerala och Mina Swaminathans porträtt av Chellamma, den äldre sydindiska kvinnan som tillhörde den halvlantliga överkastens medelklass, bra läsning och erbjöd ny information. Med hänvisning till nedgången av marumakkathayam-systemet (där moderns egendom gick till hennes dotter) i Kerala, hävdar Devika att det var strategiskt utformat av manlig ledning för partiet vid makten. Efter äktenskapet kunde en kvinna stanna i sitt moderhem och maken besökte henne. Men detta system avskaffades när män hävdade sin makt.

Hon demolerar den rosiga bilden av Kerala som hyllats av de flesta när de talar om att stärka landet. Hon hänvisar till den ökande efterfrågan på hemgift, det ökande våldet mot kvinnor, den lägre andelen kvinnors migration, sysselsättning och arbetsdeltagande som nackdelar för framsteg. Även om flickor i Kerala inte elimineras vid födseln, inte nekas utbildning och är relativt fria att söka arbete, utsätts de för ideologiskt bombardement som vill att de ska förbli fogliga. Malayalee-kvinnor är också mentalt stressade och detta återspeglas i den höga andelen självmord eller självmordsförsök.

Sayeda Hameeds essä om muslimska kvinnor hänvisar till dem som krossade glastaket. Hon skriver om den första engelska skolan för muslimska kvinnor som öppnades i Aligarh och utnämningen av Nawab Sultan Jahan Begum, härskare över Bhopal, till den första kvinnliga vice rektorn för ett indiskt universitet 1920 - Aligarh Muslim University. Främst bland männen som tog upp de muslimska kvinnornas sak var Khwaja Altaf Husain Hali, vars feministiska dikt Chup ki Daad (I Lov om de tysta) 1905 reciterades på All India Muslim Educational Conference och häpnade den helt manliga publiken. Dikten blev en stadga för alla kvinnors rättigheter och Hali blev den första feministiska poeten på urduspråket.

Även om Koranen betraktar muslimska män och kvinnor som jämställda, behandlar det samtida Indien dem olika. Fattigdom, säger hon, är ett stort bakslag för muslimska kvinnor, följt av strypandet av Muslimska Personlagsnämnden. Faktum är att under de 67 åren sedan självständigheten har muslimer halkat efter daliter och stammar.

Den här volymen har dock ingenting om kvinnor i företagssektorn, de som driver sina egna företag och de i underhållningsbranschen som spelar en stor roll i att påverka allmänhetens tänkesätt om indiska kvinnor.

Indiska kvinnor: Samtida uppsatser
Redaktörer: Devaki Jain & C P Sujaya
Utgivare: Publications Division, Indiens regering
Sidor: 247
Pris: 335